Vad är mångkultur? Leif Erixell definierar kärnan i multikulturalism i sin samhällspolitiska ordbok (Liten handbok för alternativa tänkare, Nordberghs förlag 2021) så här:

”…innebär att olika minoritetsgrupper inte bara ska vara jämställda med den s.k. majoritetskulturen – det vill säga ha samma rättigheter och skyldigheter- utan de ska även har särskilda privilegier i form av skattefinansierade bidrag till kulturell separatism, skattefinansierad undervisning i sitt minoritetsspråk, samt lagstadgade krav på att samhällsinformationen ska vara på deras språk och sistnämnda trots att dessa minoritetsgrupper av rena överlevnads- och arbetsmarknadsskäl behöver behärska landets officiella språk. Ett språk som möjliggör kommunikation med personer från ursprungssamhället liksom att ta del av hela den nationella arbetsmarknaden – och inte minst den för dem så viktiga nationella politiska debatten” 

Invandrarna blir ju röstberättigade i först kommunalval och sedan riksdagsval efter väldigt få år i internationell jämförelse, oavsett kunskap i svenska. Erixells bok ger på sidorna 186-192  många fler dimensioner på ämnet. 

Enligt Lars Åberg, artikel Mångkultur (Volante 2010)) har begreppet mångkultur  “laddats med så mycket social och politisk ångest att det saknar en definition att enas om. Det är ett försök att säga något trevligt om förhållanden som många omedelbart associerar med förortsproblem och segregation

Mångkulturalismen blir ett stöd för dem som vill upprätta stam enklaver i samhällets utkant, dock alltid med samma samhälles ekonomiska stöd. Det gynnar dem som inte vill vara delaktiga i kulturblandningen. Eftersom den lärs ut på universitet kommer den att påverka kulturens politik och praktik ett bra tag framöver”

Bakgrunden till mångkulturbeslutet 1975: Regeringen Palme tog beslutet att ge våra dåvarande största invandrargrupper skattefinansierat stöd för upprätthållande av sitt språk och kultur efter att de på ett framgångsrikt sätt hade etablerat sig i Sverige och blivit självförsörjande. Det förväntades inte bli vara några stora problem att låta dem få det lättare att upprätthålla sin ursprungskultur. Vid denna tid var det nästan lika stor utvandring av invandrargrupperna så att kunna upprätthålla kultur och språk gjorde en återvandring enklare. Dessutom behövde Sverige inte ta på sig så stora åtaganden med att integrera invandrare. 

Vad hände sedan? 

Det som var premisserna vid beslutet 1975 övergavs, dvs. liten invandring blev stor invandring, inget språkkrav, ingen självförsörjning och återvandring blev undantag och ersattes av en mångkulturtolkning som gjorde det lätt att bli svensk medborgare. Förenklat: allt förändrades vad gäller invandringens storlek och sammansättning. Den kom allt längre bort från europeisk kultur och språkkunskaper men beslutet om multikultur fick ligga kvar i allt väsentligt. Samma regler fick fortsätta gälla som var tänkta för en helt annan situation. Blev det bra eller inte? Ta del av nedanstående. Fundera själv om något behöver ändras.

Ju närmare 2000-talet vi kom desto fler invandrare har sökt sig hit och till stor del också blivit  accepterade och många väl integrerade. Dessa kom i huvudsak från södra Europa: t.ex. från tidigare Jugoslavien under 1980–90 talet. Genom det stora antalet krig utanför Europa så 

kom det både asylsökande och ekonomiska flyktingar utanför vår västerländska kulturkrets, speciellt under hela 2000-talet. 

All invandring till Sverige startar med att Migrationsverket administrerar med långa handläggningstider för att uppfylla politikens regelverk. Det var inte ens möjligt att få arbeta under denna väntan. Bidragsberoendet börjar från dag 1 men inte svenskundervisningen eller information om vår kultur. Vårt migrationssystem med placering av migranter på anläggningsboende i långa tider har inte underlättat en snabb introduktion till den svenska kulturen. 

Andelen invandrare som hade ingen eller låg utbildning blev betydande när andelen från MENA länder ökade snabbt . Svårigheten för dessa att lära sig svenska språket blev därför mycket större. Det får då stor betydelse vad vi kräver av invandrarna. Här följer olika exempel på hur reglerna för mångkultur har tillämpats 

• Reglerna för mångkultur skrevs för att visa att Sverige är tolerant och inte tvingar på sin kultur på andra. Samtidigt var det underförstått, men inte tydligt, att den svenska kulturen är majoritetskultur. Här har det uppenbart blivit feltolkning vilket har fått många att tro att alla kulturer är jämställda. Så var nog inte avsikten 1975. Tyvärr kan man få uppfattningen att detta faktum inte getts rätt tolkning av efterkommande riksdagar och regeringar. 
• Efterhand har målet om att lära sig t.ex. arabiska för att lättare återvända ändrats till att ha ett andraspråk så att familjen kan prata ett gemensamt språk. Det har också åberopats att invandrarna ska lära sig sitt modersmålsspråks grammatik (arabisk grammatik långt ifrån detsamma) för att lättare kunna lära sig svenska. Fakta är att de med lägst utbildning är de som nästan uteslutande inte vill återvända medan de med yrkeskunskap till viss del återvänder. Inget annat EU land subventionerar utbildning i utomeuropeiska språk.
• Av alla elever med invandrarbakgrund så utnyttjar ca 55 % denna möjlighet till stor kostnad men numera utanför ordinarie skolschema. 
• SFI ställer inte krav på att invandrarna ska klara examen i svenska. Att inte kunna svenska är en av de viktigaste skälen till att man har svårt att få arbete på den svenska arbetsmarknaden. 
• Tolkhjälp lämnas till alla som anser att de behöver hjälp utan tidsgräns. För många blir det ändå ofta invandrarföräldrar som blir beroende av sina barn som tolkar även när det diskuteras vuxenproblem för föräldrarna. Övriga EU länder inkl våra grannländer har tidsgränser för hur länge tolkhjälp kan ske på statens bekostnad. 
• Man kan med fog hävda att öppenhet för mångkultur kräver en gemensam majoritetskultur. Ju mera mångkulturellt ett samhälle blir, desto viktigare är det att det finns en gemensam kultur som förenar olika grupper. Mångkulturalism som ideologi kan man leka med i ett homogent samhälle (t.ex. Sverige 1975), men när skilda och allt större etnokulturella grupper ställs mot varandra behöver vi det som förenar och inte det som skiljer. 
• Våra riksdagsmän har inte införskaffat kunskapen eller förstått värdet och fördelen av  den högt utvecklade tillitskultur som det tagit Sverige 100-tals år att utveckla. Den undergrävs uppenbart när nya invandrarkategorier som saknar förtroende för myndigheter men samtidigt blir helt beroende av det uppbyggda försäkringssystem (dvs den unikt höga skattefinansierade välfärden) när de varken kan vårt språk, kultur eller är självförsörjande. 
• Det kan bli som för Mona Sahlin att hon visade en avundsjuka mot våra invandrare för de har kulturer som de kunde visa upp medan vi svenskar hade brist på just det mer än att t.ex. dansa små grodorna till midsommar. Den svenska kulturen yttrar sig på många sätt men har varit för komplex för våra politiker för att kunna kommuniceras. Ta gärna del av den text för att få hjälp med insikt i hur den fungerar. Resultatet blir för våra invandrare att de kan inte ansluta sig till en kärn-/majoritetskultur när ingen berättar vad denna kultur består av och de många fördelar det kan ge att känna till den och bli en del av den. 
• Sverige är unikt genom att under många år inte ställt krav på kunskap i svenska för att bli medborgare. Övriga nordiska länderna har höga språkkrav men också andra krav. Först nu håller regeringen på att överväga språkkrav och kunskapsprov om hur Sverige fungerar som förutsättning för medborgarskap. Det kunde man tills nyligen få efter 4 år, vilket även det var unikt. 
• Allt sammantaget har detta gjort att flyktingsmugglare har under många år haft Sverige som ett ytterst attraktivt resmål till en hög kostnad. Oftast i storleksordningen ca 100.000 kr per vuxen. 

Svar på rubrikens fråga. 

Sverige kan inte bibehålla sina självdestruktiva regler för mångkultur som i praktiken betyder att vi idag har 700.000 invandrare som inte är självförsörjande. För många från speciellt MENA-länderna tar det ca 15 år innan 50 % av dem är självförsörjande. En stor andel av de resterande kommer att leva hela sitt liv i Sverige med försörjningsstöd. Mångkultur är något som kan bli något som ökar i betydelse när försörjningen är säkrad. Som det blev efter 1975. Som Sveriges politiker tillämpar denna ideologi idag så blir det antingen ett sätt att skapa fördröjd integration eller livslångt utanförskap. 

Svenska politiker har inte anpassat våra regler till den verklighet som inträffade när de nya invandrarna kom från andra kulturer, religioner med ofta mycket låg utbildning och naturligtvis ingen kunskap i svenska. Sverige har  tagit emot ett stort antal ekonomiska flyktingar som inte kan få anställningar med de minimilöner som gäller i vårt land. Inget annat land i EU har lämnat sin invandringspolitik lika uppenbart vind för våg med höga ambitioner (i högtidstal) kombinerat med en icke-verklighetsanpassad mångkulturalistisk ideologi.  Det går inte att behålla en fungerande och lyckosam majoritetskultur om alla invandrare ska få behålla sin egna kulturer utan krav på att dessa personer förväntas ta till sig de delar av Sveriges kultur som hjälper dem att, i alla fall som ett minimum, bli självförsörjande medborgare. 

Den mångkulturideologi som beslutades om 1975 har inte genomgått den anpassning till den nya verkligheten. Att den har fått drivas som ledstjärna in absurdum är något som våra rikspolitiker sedan dess har ansvaret för och säkert innerst inne inte är stolta över, i alla fall en del av dem. Många lever ju tyvärr ännu i en idealistisk bubbla och har mycket svårt att ta intryck av fakta som talar emot deras naiva idealism. De faktiska skadeverkningarna behöver hur som helst åtgärdas av de politiker som vi hoppas – och arbetar för – ska ta nya och bättre beslut för ett väl fungerande Sverige

Möjliga frågor till makthavare och poltiker

• * Hur kan Sverige lägga så stora belopp på att underlätta tex användning av arabiska (från början för att underlätta återvandring som inte sker idag) när det är kunskap i svenska som är bristen för att komma in i samhället och bli anställningsbar?
• * Har Sverige en kultur som är värd att försvara och tillika en majoritetskultur?
• * Är det angeläget att integrera invandrare som kommer att vara kvar i Sverige eller var går gränsen för respekten för deras egen kultur när den försvårar självförsörjning?

Litteraturtips och referenser: 

Leif V Erixell: Liten handbok för alternativa tänkare, inklusive en samhällspolitisk ordbok (Multikulturalism, sid 186-192)

Lars Åberg, Mångkultur, kapitel i Framtiden är nu, 2010, Volante förlag

Timbro Essä: Mångfald kräver en gemensam kultur, Dan Korn 2017

LB 2022-01-15

Donera på 5 sekunder