Integrationskostnader – De flesta svenska politikerna förespeglade självförsörjande immigranter på 2010-talet men fakta visade redan  då att det inte skulle bli utfallet. Verkligheten blev långt från dessa naiva och vilseledande utfästelser utan konsekvensanalyser.

Fråga: Vad behöver vi medborgare veta och förstå för att inte bli förda bakom ljuset igen i den dyraste och principiellt största frågan som politikerna kan påverka?

Bakgrund: De politiska partierna med sina riksdagsmän är de som har tillgång till bästa möjliga information. Sverige har statistik på allt, troligtvis mer än de flesta länder. Vi har världens mest utbyggda välfärdssamhälle och bidragssystem som ligger fast i lagar och regelverk.  Det är därför deras förmåga och vilja att inhämta relevant information som avgör vad  de vill väga in i sina beslut. Det är uppenbart att de inte har lyckats med den uppgiften främst beroende på ideologiska skygglappar och övertro på att alla kan bli nyttiga medborgare inte endast framtida väljare (stor sannolikhet) till de mest invandringsvänliga partierna genom frikostighet med bidrag.  

All invandring som sker ska inordnas i system som redan finns. Sverige har en historia av ganska låg invandring tom 80-talet  speciellt netto efter återvandring. Krigen på Balkan under 80/90-talen som gav oss värdefull erfarenhet av hur vi kan agera och möjlighet att bedöma vad som krävs för att lyckas. Vilka trånga  sektorer som skapar problem eller misslyckanden borde inte vara okänt.. 

Skillnaden inför den invandring som skedde i slutet av 90-talet och framåt är att den till stor del kom från utomeuropeiska länder. Den skedde med åberopande av humanitära ideal. Våra regeringar hävdade att det var en fördel för oss med en stor arbetskraftsinvandring för att lösa våra brister på enklare yrken inom servicesektorn.  Detta var inte en korrekt beskrivning av verkligheten. Först  under de senaste åren har det  blivit accepterat att beskriva de problem som uppstod när det var uppenbart att integrationen i stora avseenden inte har lyckats. Den stora invandring som fick sitt crescendo 2015/2016 kunde inte tas om hand med de resurser och förutsättningar som de facto var Sveriges verklighet. Att vara en humanitär stormakt med välfärdssystem som blev tillgängliga för alla som får uppehållstillstånd (nästan kravlöst). Även alla som fått stå stå i kö för att kanske få ett negativt besked efter 1-2 år på vår bekostnad orsakar naturligtvis stora kostnader.  

Medborgarna har inte fått information om de fulla konsekvenserna på varken kort och lång sikt. Naturligtvis har det funnits otillräckliga resurser och regelverk för att hantera en så snabb upptrappning av invandringen i Sverige. Detta har skett medan våra nordiska grannländer intagit en mycket försiktigare attityd med hänsyn till vad deras resurser och folkvilja kunde acceptera. De enda motståndarna politiskt var SD som av alla övriga brunsmetades som främlingsfientligt och med nazistiska rötter. Så omöjliggjordes en saklig debatt som först nu har blivit möjlig bland högerpartierna.. 

Fråga: Hur får vi möjlighet till fakta för att fatta nya beslut för en mer framgångsrik integration till en rimligare kostnad, allt från ansökningar till genomförande om förutsättningar för uppehåll i Sverige?

. 

Relevanta fakta inför en mer framgångsrik integration till lägre kostnad. 

Här ges exempel på kostnadsdrivande åtgärder och faktorer som våra politiker har kunnat påverka med tillgänglig kunskap eller försiktighetsåtgärder baserat på riskanalyser och konsekvensanalyser. 

Målsättningen är att ge ärlig information som vägledning bort från bristen på betydelsefulla fakta som politikerna vilsefört oss medborgare med. Vi behöver istället  ta del av de mest relevanta perspektive. Det finns gott om undangömda fakta som behövs för att kunna bilda bas för de  nya besluten som krävs  för en fortsatt och mer balanserad utveckling av Sverige. Vi måste även visa respekt för de som redan är medborgare i Sverige och  förutsätts fortsätta att vara de som betalar majoriteten av de skatter för krävs för att finansiera de gamla  åtaganden som är gjorda men förväntar sig ändringar till en mer framgångsrik politik. 

• 60 procent av alla asylsökande som kommer till EU är ekonomiska migranter utan skyddsbehov. Att skicka hem dem snabbare skulle innebära en enorm skillnad, menade Frans Timmermans,  EU-kommissionens förste vice ordförande redan 2016. 
• Alla EU länder har samma regler för asylinvandring. Det är därför tillämpningen som är olika mellan olika länder. Vår stora invandring är alltså inte påtvingad i de volymer vi har accepterat. Inte heller anhöriginvandringen är fastlåst i EU regler.  Vi har valt att att ha störst antal per antal invånare. 
• Kompetensregn som tex Annie Lööf hävdade skulle bli resultatet var inte ens i närheten av sanningen när det gällde Libanon. Än mindre tex Somalia.  Att de flesta somalier levt som nomader har alltid gjort det svårt för barnen att gå i skolan. På 1970-talet skapades en sjuårig grundskola. Införandet av ett somaliskt skriftspråk 1972 följdes av en kampanj för läs- och skrivkunnighet. Men utbildningsväsendet föll samman under inbördeskriget i början av 1990-talet. Bara ett antal koranskolor fortsatte att fungera. Senare har grundskolor åter öppnats i en del områden. Endast två av fem vuxna somalier kan läsa och skriva..  
• Ständigt presenteras för låga kostnader för invandringens konsekvenser enligt våra regeringar.Alla beräkningssätt är olika.. Redan 2013 beräknades verklig kostnad till  250 miljarder kronor enligt docent Jan Tullberg, Handelshögskolan Stockholm. Att alla inte kan bli överens om hur man beräknar är självklart men Tullberg är inte ensam om att beräkna de sannolikt höga kostnaderna med alla faktorer som behöver inkluderas. Regeringen gör ingen sammanställning för att vi ska förstå omfattningen.  
• Arbetsförmedlingen  startade 2010 ett snabbspår för att hjälpa nya inbandrare till atbetsmarknaden. 200.000 har gått in i programmet. Hälften har ännu inte arbete. 
• Ca 38 respektive 36 procent av individer med härkomst i Afrika respektive Mellanöstern(MENA länder)  självförsörjande 2016. Motsvarande uppskattningar för inrikes födda och individer från våra nordiska grannländer låg på 73 procent. Självförsörjningsgraden är betydligt lägre än sysselsättningsgraden. Entreprenörskapsforum rapport Integration sid 8 . 
• Den inhemska befolkningen har en sysselsättningsgrad på 85 % som är det som krävs för att välfärdsstaten Sverige ska gå runt ekonomiskt. Genomsnittet för våra invandrare är att de kommer upp i ca 52% vilket är den nivå som har varit verklighet redan före 2015. Tino Sanandaji informerade om detta (nov 2015 dvs ingen nyhet för faktasökande politiker. 
• Sverige har gjort sig extra attraktiva som resmål för att bli flyktingsmugglares destination trots avståndet från speciellt MENA länderna.  Lättheten att få uppehållstillstånd tidigare permanent och därefter svenskt medborgarskap (ofta 4 år) har varit en magnet som använts som dragplåster av flyktingsmugglare i deras reseverksamhet. Det har motiverat ett högt pris per resa till vårt land. Det är därför främst flyktingsmugglarna som rekryterat nya medborgare och flyktingar till vårt land. Andra länder lät därför flyktingar passera sina länder för att de skulle nå Sverige. 
• Att Sverige har EUs lägsta krav för uppehållstillstånd och medborgarskap har naturligtvis gjort det attraktivt för flyktingar utan kompetens användbar i EU attraktivt. De går att mäta genom tex det s.k. Civic Integration Policy Index. Måtten visar hur högt ett land värderar olika villkor som underlättar för en migrant att bli självförsörjande medborgare. Danmark har Europas högst ställda krav, med index 8.25, Tyskland har 7.0, medan Sverige placerar sig i botten – med det häpnadsväckande värdet 0!
• Entreprenörskapsforum sammanfattar vår integrationspolitik på detta sätt i sin välskrivna rapport från 2020 på följande sätt: 

“Vi anser att integrationspolitiken har blivit en experimentverkstad för välvilliga och delvis okritiska initiativ och förhoppningar snarare än för pragmatiska insatser (förf. kursivering). Politiker borde först av allt bedömt konsekvenserna av en mycket snabb och omfattande invandring och en fortsatt stor anhöriginvandring. Resultatet har blivit en dyster ekonomisk tillvaro för många som dessutom riskerar att spilla över permanent till nästa generation. Facit är vuxna som står utan jobb och självförsörjning, familjer utan bostad och elever utan tillräckliga färdigheter och därmed dystra framtidsutsikter. Det ekonomiska utanförskapet är kort sagt betydande och av allt att döma växande. Till detta kommer ansenliga samhällsekonomiska kostnader förknippade med den misslyckade ekonomiska integrationen och låga självförsörjningsgraden”.(Entreprenörskapsforums rapport om Vägar till självförsörjning sid 16)

• Konsekvensanalyserna inför regeringens migrationspolitiska propositioner har haft brister, visar granskningen från Riksrevisionen (RiR 2017:25). Bland annat har det saknats ekonomiska analyser, trovärdiga skattningar av antalet asylsökande samt beskrivningar av hur förslagen påverkar människor, myndigheter, kommuner och landsting.

Ex på skönmålning och vilseledande begrepp – Verklighetens problem döljs avsiktligt för medborgarna.

• Vår nya statsminister Andersson har vid flera tillfällen sedan tillträdet sagt att vi har ett överskott av arbetskraftsutbud, tom en” arbetskraftsrevolution”. Detta betyder i klartext att de arbetslösa har fått en ny benämning. Till denna grupp räknas bla alla 190.000  långtidsarbetslösa (>12 månader utan arbete). 
• Det som SCB fortlöpande håller oss informerade om är den sk sysselsättningsgraden. Så har våra politiker (via SCB) sedan 90-talet informerat oss om hur det är allt fler som är sysselsatta dvs arbetar 1 tim/vecka eller mer. Det mer relevanta (och låga) självförsörjningsgraden har introducerats på privat initiativ via Entreprenörskapsforum med omfattande analys av tillgängliga siffror. 

Svar: Att vi medborgare inte ska acceptera att bli förda bakom ljuset av våra valda politiker är förstås NEJ. De dyraste besluten är gjorda utan konsekvensanalyser vilket borde ha omöjliggjort besluten på redan formella grunder.  

Som framgår ovan så hade våra politiker med endast små ansträngningar kunnat göra sanningsenliga bedömningar om vi har förutsättningar att ge alla våra invandrare utan asylskäl tillträde till vårt välfärdssystem med sannolikhet att inom rimlig tid på tex 2 år kunna bli självförsörjande. Sverige har i alla avseenden varit väsentligt mer frikostigt än tex våra nordiska grannar. En övertro på vad det svenska samhället kan prestera på skattebetalarnas bekostnad

Regeringspolitikerna har friskrivit sig från regeln om konsekvensanalyser som tydligt påtalats i Riksrevisionens analyser av miigrationsbesluten 2004-2015 för att det är svårt (men oerhört dyra konsekvenser). Medborgarna har aldrig fått  ta ställning till de stora besluten som påverkade hela vårt land i grunden. Sedan år 2000 har vi fått 2 milj invandrare i ett land som inte ens klarar ut att ha en fungerande bostadspolitik för de redan existerande medborgarna. Alla ekonomiska åtaganden får undanträngningseffekter. Inte heller detta informeras om som en medveten balansgång. Med framtida pensionsåtaganden så växer kostnaderna fortlöpande. 

Den solidaritet som fanns i landet och som den skattebetalande delen av medborgarna i stort hade accepterat har fått sig en törn. Rättmätiga krav på samhällets stöd trängs undan av nya åtaganden som våra regerings- politiker inte har modet att föra en öppen debatt om. Förbättringspotentialen för våra politiker är mycket stor inom detta ämnesområde!

Litterturhänvisningar

Jan Tullberg, docent företagsekonomi Handelshögskolan. Invandringens kostnader 2017

Gunnar Sandelin: Artikel 2019. Den demografiska förändringen fortsätter oförminskat  

LB 2022-01-01

Donera på 5 sekunder